Jag tycker det är så spännande att se att det sker utveckling på alla fronter nu kopplat till kvinnokroppen och jag tänker att kommande generationer kvinnor kommer se tillbaka och undra hur fasiken det kunde få vara på det här viset. Här kommer några färska rapporter i ämnet:

Nya rapporter förlossning

SBU – statens beredning för medicinsk och social utvärdering kom med ny rapport där jag själv deltog som patientsakkunnig. Rapporten har som mål att bidra till att välgjord och relevant forskning genomförs på frågor som bedöms som särskilt angelägna. Några forskningsfrågor lyftes av mer än en arbetsgrupp, till exempel effekten av information till den som drabbats av en förlossningsskada och vilket bemötande denna får av vården, effekten av vårdpersonalens arbetsmiljö, effekten av kunskaps­ och utbildningsinsatser till vårdpersonal samt forskning på könsstympade kvinnor. Diskussioner om frågor som handlar om hur förlossningsvården blir mer jämlik över landet var också återkommande i flera workshoppar. Även frågor kring hur man ska behandla stygn som släppt togs upp flera gånger.
www.sbu.se/sv/publikationer/prioritering-av-vetenskapliga-kunskapsluckor/ny-fordjupad-prioritering–av-forskningsfragor-om-forlossningsskador-hos-kvinnan/

Nyligen publicerade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys en analys av regionala skillnader i graviditetsvårdkedjan.
www.vardanalys.se/rapporter/olik-eller-ojamlik/

Det framkommer att andelen kvinnor som drabbas av en allvarlig bristning i samband med en ickeinstrumentell vaginal förlossning har minskat från 2,9 till 2,1 procent mellan 2014 och 2018 vilket är mycket glädjande läsning. Analysen tar även upp omotiverade skillnader i andelen kvinnor som kommer på eftervårdsbesök trots att alla kvinnor bör kallas på eftervårdbesök enligt de professionsbaserade riktlinjerna. Vidare skriver de:

Det har funnits ett externt tryck på förändring när det gäller att förebygga bristningar och bättre diagnosticering och behandlingar av förlossningsskador via media och olika organisationer. Flera organisationer och rörelser med syfte att uppmärksamma problem med förlossningsvård, bland annat med fokus på problem efter förlossningsskador, har startats och fått stor uppmärksamhet. Det är också något som fått utrymme i den politiska debatten och där politiker på nationell nivå fokuserat på frågan, bekräftat problembilden och pekat ut behovet av åtgärder. Den förhållandevis stora mediala uppmärksamhet som funnits om förlossningsvården och förlossningsskador under senare år kan utöver att ha skapat ett förändringstryck också ha bidragit till ökad kunskap i patientgruppen. Ökad kunskap och medvetenhet hos patienterna upplevt i intervjuer ha kunnat bidra till ökad oro, men också ha bidragit till ett förändringstryck. Det finns flera exempel på hur verksamheter som en del av sitt arbete med bristningar har utvecklat sin information till och kommunikation med patienter om bristningar för att bättre kunna möta patienters frågor och oro.

Vårdfokus fantastiska Jenny Kallin publicerar många välskrivna och intressanta artiklar om förlossningsskador. Här är en artikel om levatorskador som inte ens har en diagnos idag!
www.vardfokus.se/webbnyheter/2019/april/bortglomd-forlossningsskada-kan-bli-diagnos/

Vad vill ni höra mer om? Kanske är du eller kanske känner du någon superintressant person som har erfarenheter vi alla kan lära oss något om? Kanske arbetar du på en förlossningsklinik där ni startat ett nytt projekt inom ämnet förlossningsskador?
Jag tar tacksam emot tankar och idéer från dig! Maila mig här mammastygn@modernaforsakringar.se

 Vi hörs snart igen!