Graviditet är verkligen en nästintill omöjlig transformation att sätta ord på. Min upplevelse är inte samma som din och hur min kropp tar emot och håller en graviditet är inte samma som din. En generalisering kan förklara de fysiska och hormonella förändringarna som sker hos både dig och mig.

Problematiken i att generalisera är att du och jag kanske kommer tro att vi ska gå igenom samma upplevelse. Och om jag då inte ”återhämtar” mig på samma sätt som du så måste det ju vara något fel på mig. När heller inte forskning finns som kan stödja varför min kropp, av någon anledning, inte fungerar lika bra som din så är det skrämmande lätt att känna sig misslyckad.

Utöver problematiken kring bristningar i underlivet finns även så kallad muskeldelning där det saknas forskning på varför musklerna i magen inte drar ihop sig på alla kvinnor efter en graviditet. Det här har en enorm inverkan på en kvinnas liv och har klassats som ett ”skönhetsfel” och inte ansetts vara ”ett riktigt” problem.

-Det är väl bara så att du inte tränat tillräckligt. -Du kan inte förvänta dig att din mage ska återfå sitt forna utseende. -Du har ju fött ett barn!

Under graviditeten delar sig magmusklerna för att ge plats för den växande bebisen och magmuskeldelningen är helt fysiologiskt – alltså inget sjukligt i sig. Den forskning som finns visar att cirka 30%, alltså var tredje kvinna, som genomgått en graviditet har kvarstående magmuskeldelning. Vissa av dessa kvinnor upplever kanske inte jättestora besvär medan andra blir invalidiserade.

Delade magmuskler är ett riktigt problem. Konsekvensen av delade magmuskler är direkt invalidiserande för en kvinna. Kvinnor med delade magmuskler vittnar om buksmärtor, obehag efter att en ätit något, försämrad stabilitet i mage och rygg vilket kan ge långvariga ryggsmärtor.

Även här saknas det forskning och kunskap och kvinnor vittnar om att de inte vet var de ska söka vård. Det saknas forskning för att diagnostisera och det saknas riktlinjer inom vården för hur och när en kvinna ska erbjudas vård. Det leder till att det inte finns en konsensus i Sverige och vården blir därmed inte jämlik för att det saknas nationella riktlinjer. Magmuskeldelning opereras därför vanligen inom privat sjukvård och kvinnan får betala för operationen själv och i regel i samband med bukplastik och det förs ingen riktig statistik.  

Magmuskeldelning har de senaste åren fått medial uppmärksamhet och i likhet med bristningar i underlivet är det drabbade kvinnor som ifrågasätter om det verkligen är rimligt att deras kroppar inte längre ska fungera efter en graviditet och en förlossning. länk

Nu pågår arbetet att ta fram nationella riktlinjer och en arbetsgrupp under Svensk kirurgisk förening har bildats för att utarbeta förslag till dessa riktlinjer. länk

Jag följer den här utvecklingen noga då vi idag inte kan erbjuda hjälp i vår förlossningsförsäkring och anledningen är just bristen på underlag och forskning. Min vision är att även delade magmuskler ska vara en självklarhet i försäkringen då alla mammastygn som sys varje år ska räknas och hyllas och få ta plats.