Igen är frågan om svensk förlossningsvård glödhet. Nyligen släpptes en granskning om svensk förlossningsvård och bilden som boken målar upp är allt annat än munter. Den vittnar om skadade kvinnor, invalidiserande besvär, osäkra förlossningar och mödrar som lämnas ensamma. Länk

Skulle jag vara gravid för första gången och ha min förlossning i horisonten skulle jag vara allt annat än förväntansfull. Om jag känt mig nervös och orolig inför den innan skulle jag nog se över vilka alternativ som finns för mig som kvinna – för att föda oplanerat vaginalt skulle jag vägra!

Jag tycker att det är oerhört viktigt att brister i vården lyfts till ytan och att befogad kritik ska synliggöras för, det krävs för att få till en förändring. Men bilden av hur förlossningsvården framställs känns lite onyanserad.

Att välja yrkeslivet som barnmorska kräver en viss typ av person. Jag hörde någon nämna ”själslig belöning” som en av drivkrafterna. Att medvetet gå till sin arbetsplats som sannolikt är underbemannad dag efter dag och trots förutsättningarna ge allt och lite till för att på ett så tryggt och säkert sätt som möjligt vara med vid födelsen av ett nytt liv. Det kräver uppoffringar inte alla skulle ställa upp på. De här fantastiska individerna är värda att få stå i strålkastarljus av vår beundran! Men jag känner att de nästan får ta skulden över att vi misslyckas. Och det tycker jag är jättesorgligt!

Problematiken ligger inte på barnmorskornas arbete utan på en organisatorisk och strukturell nivå där politiken inte prioriterar frågan tillräckligt. Sedan 2014 har förlossningsvården stöttats upp med 4,6 miljarder kronor!

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har fått regeringens uppdrag att följa upp och analysera miljardsatsningen mellan 2015–2019 och deras slutgiltiga analys publiceras 2020. Delrapporten publicerades 2018 och den ger rekommendationer att förtydliga målen och prioritera tydligare. De rekommenderar landstingen att involvera patienter och berörda målgrupper i arbetet. De rekommenderar att insatserna sedan följs upp och utvärderas. Länk

En annan intressant artikel publicerades i Vårdfokus i veckan. Där får vi ta del av barnmorskans Maria Lindqvist studie där hon analyserat fritextsvar som nyförlösta skriver i en enkät som de får av bristningsregistret. Länk

Det framkommer, inte föga förvånande, att kvinnor känner sig tagna på sängen över hur komplicerad tiden efter förlossningen är och oavsett bristningsgrad känner sig kvinnor oförberedda, dåligt informerade och de saknar uppföljning. Gemensamt är också upplevelsen av bristande bemötande i vården. Kvinnan får höra att allt ser fint ut och att eventuella bristningar kommer läka bra och de känner sig nonchalerade och vilsna i vårdens ”normaliserande”.

Kan det vara så att en barnmorska är lite snabb med att normalisera en grad 2-bristning och därmed riskerar att missa den enskilda kvinnans upplevelse? Att få kunskap om sin egna skada hjälper sannolikt mer än att få ”lugnande” ord att ”det bara är en grad-2”.

Om inte barnmorskegruppen får rätt förutsättningar att jobba säkert och hållbart så kommer bristerna i vården självklart att fortsätta. Om miljardsatsningen inte snart ger resultat så kommer vi se allt fler barnmorskor som väljer att byta yrkesbana. Hur ska de hinna med att ge det bemötande de alla såklart vill ge! Att ha tid till den enskilde kvinnan ger också förutsättningarna som krävs för att ge individbaserad vård. Det ger barnmorskan möjlighet att fånga upp den enskilda kvinnans behov och agera därefter. Men om tiden inte finns så skalas ju självklart insatserna ner till att säkerställa att kvinna och barn klarar förlossningen så bra som möjligt.

Vi ska inte ”gömma” undan problemen utan de ska självklart synliggöras. Negativa förlossningsupplevelser finns det tyvärr alldeles för många av och det är konstaterat att det finns enorma brister i eftervården!  Med de negativa upplevelserna kan sannolikt minska drastiskt om barnmorskorna bara ges den tiden de behöver för att göra sitt jobb.

Men att låta en hel yrkesgrupp, som dagligdags gör uppoffringar och avkall på sig själv för att säkerställa en trygg och säker förlossning, känna att de inte gör ett fantastiskt jobb tycker jag är högst obefogat och jag vill ge min och Moderna Försäkringars stöd till dessa vardagshjältar!

Och till dig som står med huden spänd över din fina gravidmage och som nu har oroskänslor inför din förlossning vill jag bara säga – att oavsett hur förlossningsvården framställs – så kommer DU att möta en barnmorska som in i själen kommer göra allt för att just DIN upplevelse ska bli så trygg och säker som möjligt!

Känner du dig dock så orolig att du känner rädsla och ångest så ska du ta upp det med din barnmorska på MVC för då SKA hon se till att du får det stöd och den hjälp som du behöver. Det är en rättighet du har!