Oktober är en månad där olika hälsoproblem uppmärksammas. Bröstcancer, ”änglabarn” och psykisk ohälsa är exempel på det. Jag tänkte ägna det här inlägget att skriva om det sistnämnda.

Att inte må bra under och efter en graviditet kan för många vara en ensam upplevelse som är svår att prata om. Det är en tid i livet som är förenat med positiva bilder och stora förväntningar på rosaskimrande bebis-bubbla och en obeskrivlig lycka. Därför kan nedstämdhet under de här perioderna vara svårare att upptäcka, att acceptera eller ens känna igen.

Jag vill lyfta det här ämnet extra för det faktiskt är ganska vanligt att vara nedstämd, både som gravid och nyförlöst. Ungefär 1/10 kvinnor drabbas och det är inte helt ovanligt att även pappa eller partner drabbas. Socialstyrelsen släppte en rapport om Vården efter en förlossning, och i den beskrivs hur uppföljning inom BVC fångar upp psykisk ohälsa genom ett formulär med tio frågor. Personligen tror jag tyvärr att många inte svarar helt sanningsenligt på dessa formulär.

Det här är ett jättesvårt inlägg för mig att skriva. Svårt för att jag önskade att det inte hade hänt mig. Men det gjorde det och min förhoppning är att om du som läser detta kanske känner samma sak, ska förstå att du inte är ensam.

För drygt fem år sedan, en stekhet högsommardag, födde jag vårt andra barn. En fantastisk förlossningsupplevelse som med hästlängder trumfade min första. Men trots det så kände jag ganska snabbt därefter att jag inte kunde sortera mina känslor. Jag försökte tänka rationellt att det var en mix av hormoner, sömnbrist och oro som skapade kaoset i min hjärna. Jag upplevde en känsla av att konstant trampa vatten och samtidigt försöka pressa ner en badboll under ytan som innehöll alla mina känslor. Självklart kan jag nu i efterhand se att jag tog det ena sämre beslutet efter det andra istället för att be om hjälp. Jag kunde bara inte förmå mig själv att berätta. Alla andra klarade av föräldraskapet så varför skulle inte jag det.

Jag gick runt som i en dimma och fantiserade om svarta tysta rum där bara jag fick existera. Kroppen var blytung, hjärnan seg och drömmen om ensamheten växte sig allt större. Jag log på beställning och såg till att ingen kunde se kaoset som stormade inuti mig. Skammen och skulden var förlamande. När vår fina lilla bebis var cirka sex månader satt han på golvet framför mig och jag stirrade på ytterdörren. Jag minns att jag tänkte hur jag inte var en bra förälder och när alla skulle förstå det så skulle de bli arga och besvikna på mig. Om jag gick och aldrig mer kom tillbaka så skulle det kanske bli bättre för alla. Jag tittade ner på den lilla krökta ryggen framför mig, hans hår som lockade sig lite i nacken, hans små ljud av förtjusning när han slog sin lilla skallra så att det plingade och jag kände…ingenting…

Vi kontaktade till slut BVC och jag fick berätta hur det var och vi fick snabbt hjälp. Jag fick hjälp att förstå men också hjälp att förlåta mig själv vilket var den svåraste delen. Jag sörjer fortfarande att det blev så här. Jag missade den korta och oersättliga spädbarnstiden med min fina lilla bebis. Idag har jag svårt att förstå att den personen ens var jag. När jag väl berättat att jag inte mådde bra så var det enbart trygghet, stöd och hjälp jag mötte!  

Om du är blivande eller nybliven förälder och känner dig nedstämd, orolig eller mår psykiskt dåligt, snälla prata med någon om hur du känner! Många har en tendens att tona ner sina bekymmer och tänka att det inte är så farligt eller att det säkert snart går över. Om livet på ytan dessutom är jättebra med en fin bebis och en bra partner kan det vara svårt att ta på allvar att man ändå mår dåligt. Det är viktigt att komma ihåg att tillståndet uppkommer helt utan viljepåverkan och att hjälp finns att få.

Och du, det är ok att inte uppleva allt rosaskimrande och lyckligt! Det är tufft och slitsamt också och de här två sinnesstämningarna kan faktisk existera parallellt med varandra.

Läs mer på mammastygn.se om symtom på tre-dagars-gråten (baby-blues), förlossningsdepression och vart du kan vända dig för att få hjälp!

Ps. Kom ihåg att du alltid kan skriva till mig på mammastygn@modernaforsakringar.se om du vill ställa frågor eller bara ge mig feedback <3